Jag kom ihåg så väl när jag blev gravid med min lilla flicka,

vi hade varit på Öland efter missfallet som jag hade haft med tidigare pergotimekuren i 2-3e månaden 2009.

Jag tog hur många tabletter som helst med Pergotime den andra gången och sedan satt vi där vid ultraljudet och doktorn tyckte nog att här fanns det risk för flerbörd, kanske vi skulle hoppa över tyckte han,

men nej aldrig.

Jag brydde mig inte, jag längtade så mycket efter syskon till min son

så det fick bli som det blev med min underbara älskade sambo.

Jag har nog aldrig älskat en man så mycket för han var så värdefull i mitt liv och vi fick aldrig nog av varandra.

Vi drömde om hus tillsammans och letade överallt, jag var nästan på väg att börja praktisera på en lokaltidning men jag var höggravid med solstrålen i magen så det gick inte, men tur var väl det för jag kan knappt stava.

Jag kom ihåg hur vi bokade in tid i Stockholm och spelade in ultraljudsfilm

och jag visste redan då att det var en flicka.

Jag var så lycklig att se henne komma till världen och hon var så söt, att jag bara grät tyckte hon var så liten och skör, man var så försiktig att byta linnen för man var så rädd om henne.

Jag var så lycklig mamma som trodde på livet kärleken och lyckan.

Jag kunde allt det där redan med amning etc så det var inget problem alls.

Allt kunde ha fortsatt varit bra om man inte på bvc hade sett några utslag som vi nog skulle ta hand om, men det sa ju doktorn att han hade sett på många barn typiska atopiska eksem som han sa och det var inget konstigt alls.

Ja ja de kom väl och gick hela tiden men det är väl så det är med barn tänkte jag.

Vi hade precis fått tag på tomt och skulle börja bygga i slutet 2010-2011, jag såg framemot allt bara skulle lösa sig, men som mamma så tror man väl ändå inte att vattkoppor skulle vara hela världen.

Jag trodde på människan i den vita rocken, men visst  kunde de väl sin sak

och nog litade man väl på vad människan säger och gör med ens barn.

Jag som maktlös och chockad mamma kunde inte skydda mitt försvarslösa barn från de krafter som det fick på hennes hud, hennes liv, vårt liv, vår familj och vad det gjorde mot oss och vår framtid

och hur skulle man kunna förstå att hur det blev så där på xxxx lasarett hur allt det där,

bara var för mycket

nedbruten krossad mamma

gråter ser sitt försvarslösa barn med den smärtan och värken

ont i mitt hjärta i den chock och förvirring som uppstod där,

jag bara visste ingenting då och något som ni inte heller visste

eller så sa ni ingenting för vi fick inget professionellt stöd att bearbeta och prata om det heller.

Jag tycker det var så orättvist mot vår familj och vårt oskyldiga barn.

Jag tycker det är skamligt att människor ljuger och vänder sig bort.

Jag kom av mig någonstans här så jag får skriva klart det någon annan dag, men idag önskade jag bara att familjen tillsammans skulle ha en chans att börja om på nytt på en annan ort, att bara flytta härifrån.

Jag har så svårt för sjukhuset däruppe och känner skräck för vad som hände där för 3 år sedan, men vi pratade aldrig ut om det så varför skulle det ha drabbat oss.

Jag älskar verkligen min man, önskade bara vi fick lite lugn och ro i sommarvärmen.

Vi har så mycket planer, men jag frågar honom alltmera om vi inte bara kan flytta från stan för jag älskar alla mina barn, vår familj, vill bara att vi ska bo någonstans där vi allihopa kan känna oss trygga.

Jag tror man kan förneka vad vår dotter drabbades av men det är bara insikterna som kan förändra våra liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men regnet bara öser ner.  Vi ska snart åka på semester med alla barnen och bo/sova i ett sommarhus med närhet till bondgård, skog och vackra sjöar. Det kallar jag för äkta sommar och det är att få åka till Värmland. Jag vet hur noga det är med...

Tack dermatolog duktig att vi i familjen snart får intygen skickade på vår dotters genetiska sjukdom. Vi i familjen har väntat länge på de genetiska analyserna och svaren kring dessa. Jag tycker det känns betydelsefullt för familjen och för framt...

  Jag är en mamma som älskar alla mina barn och min man. Jag vill här skriva och berätta att jag försvarar min familj genom att skriva här och skydda de från förtal och missuppfattningar som "ni" här i stan försöker sprida om oss som familj. Ja...

Ja jag kommer ihåg att det var för ungefär ett år sedan som hon stövlade in i vårat hem, förklarade att hon inte gillade mig.   Jag tror det handlade om ett personligt påhopp mot mig utan att hon ens visste vad vi ifamiljen hade gått igenom. ...

          Det är snart tre år sedan som mitt lilla hjärta fyllde ett år.   Jag kom så väl ihåg när hon fick ett sådan fint gratulationskort och hon försökte att hålla tag om det, att hålla upp det. Jag kan se den bilden framfö...